Tänk innan den möjligheten fanns..det minns man knappt..
När man bara pratade i telefonen eller face to face..
Fast det blev förstås mindre kommunikationsmissar..
Roligt är det iallafall..sitta hemma alldeles ensam och skratta
så jag ramlar av stolen..
Nån slipper se när jag gråter..skriver bara..-jag mår fint!
Att jag blir rosig om kinderna och knäsvag när du lockar på
mig syns inte heller..fast du vet nog ändå..
Kan ju se ut hur som helst oxå..naken eller i mysbyxor med knän på..
ingen som ser..
Bra eller dåligt..inte vet jag..en facinerande grej är det iallafall..
Fyra timmar kvar till hemgång och sömn..hatar jobbnätter ibland..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar