En saga..

En liten berättelse om vänskap och kärlek..
Dom möttes för en evighet sedan, omedelbart blev dom vänner, nära vänner. Hon var ung och vild och han blev lite hemligt förälskad, hon var ju så fin. I hans ögon lyste kärlek men hon såg det aldrig, kramade honom, grät mot hans axel över någon olycklig kärlek, skrattade och kysste hans mun ibland som på prov
innan hon fladdrade vidare, utan att se, utan att förstå.

Åren gick, dom skaffade jobb och familj på var sitt håll. Ibland korsades deras vägar men deras försök att
hålla kontakten rann ut i sanden.

Långt senare möttes dom av en slump, han levde ensam med sina barn och hon hade också lämnat, men denna gång varade kontakten lite längre, ett bra tag efter att hon träffat sin nya. Han sa en gång
- Du skulle inte träffa en annan, du skulle ju bli min!
Inte heller den här gången såg hon kärleken i hans ögon. Eller kanske valde hon att inte se, kanske var hon inte redo. Fast hon tänkte på honom ibland, saknade vänskapen, men han var ju så långt borta.

Livet rullade på för dom båda, länge var hon världens lyckligaste, men till slut började hon tvivla, kunde inte finna ro, känslorna svalnade till hennes stora sorg, hon hade ingen kärlek kvar att ge och mitt i det kaoset dök han upp på hennes dataskärm..
- Hej! Hur har du det? Kan jag ringa dig?
Hon blev så glad, hon behövde sin vän sen långt tillbaka. Dom pratade i timmar den kvällen, fortsatte hålla kontakten via telefon, sms och på chatten. Dom behövde varandra, hade jobbiga situationer och livsval på var sitt håll, dom behövde vänskapen.

En helg träffades dom lite oväntat och oplanerat i hennes stad, pratade, skrattade och såg på varann en hel kväll. Det var ju så länge sen sist. Han följde henne till taxin, ville inte släppa taget. Men hennes liv var upp och ned och han var tvungen att låta henne gå för bådas skull. Efter den kvällen förändrades tonen mellan dom, hon frågade..
- Flirtar du med mig?
- Jaaa..jag tror det!
Samtalen fortsatte, blev heta och längtande. Vänskapen fanns kvar men känslor hade vaknat, trånande och pockande. Fortfarande var avståndet för stort.

Så kom dagen då dom äntligen skulle få träffas, prata, skratta och älska men tiden var kort, räckte inte riktigt till, skapade mest tvivel och förvirring. Tiden som följde blev jobbig, mera konstigheter och ohanterbara känslor som ingen av dom behövde just då. Vänskap eller något annat?! Dom ville ha tid som inte fanns just då. Kanske hade det varit bäst om dom stannat vid att vara vänner men nyfikenheten gick inte att stoppa.

Tiden gick och plötsligt fanns han så nära. Det borde ha varit enkelt men efter korta passionerade möten
enstaka nätter i en stressig vardag slutade dom att prata med varandra, bara sex och ingen vänskap.
Det var då hon förstod att den här gången var det i hennes ögon kärleken lyste. Han blundade, ville inte se..

The End